Göteborg hade fullt upp med att gästa en massa härliga artister i lördags.
Jag var där och såg några av dem.
Timbuktu var en av dem, och jag fick se honom uppträda för andra gången i sommar. Denna gången på bara några meters avstånd, då jag för första gången fick chans att stå och trycka mot kravall-staketen som ett galet pojkbands-fan.

Idag firar jag 10 månader med Axel också. Verkligen värt att nämnas. Och helt hipp som happ ska vi paddla "mareldspaddling" till kvällen. Späännande!!

Följande text är en beskrivning av min upplevelse från Coldplay-konserten i Stockholm.
Systemkameror fick inte medtagas in på konsertområdet och jag har därför valt att återberätta min upplevelse på ett annorlunda sätt. Hoppas att ni gillar det!

Så begav vill oss till huvudstaden för att bevittna ett av de grymmaste banden någonsin spela live på Stockholm stadion.
När förbanden hunnit spela, kvällssommarluften blivit kyligare, och arenan fyllts med människor, hade allting hunnit bli mörkt och natten gjort sitt intrång. Precis efter nio släcktes allting ned.
Spänningen blev outhärdlig.
Fem stora skärmar turades om att, en efter en, ljusa upp scenen i takt med "back to the future"-introt som spelades. Så blev allt tyst igen i någon sekund och showen drog igång.

Storslagna fyrverkerier, blinkande armband, laserstålar och strålkastare i alla regnbågens färger. Ljudet av drygt 30 000 fans som vrålar ut i ren lycka av musik som får fötterna att lyfta från arena-golvet och sväva högt i den svarta natthimlen. 

"We're gonna play the best fucking concert you ever saw in your lives" inledde Chris Martin resten av showen med att säga. Och jag tvivlar på att han någonsin kommer att motbevisas. När regnet började falla, mitt i konserten, och lystes upp av de färgglada strålkastarnas ljusskimmer, som fick regnet att glittra över hela himlen, kom det magiska ögonblicket jag kommer att minnas så länge jag lever.

Nästa magiska ögonblick kom när bandet, under publikens jubel, försvann från stora scenen och dök upp på en liten scen bakom hela publiken. Vi såg folkmassan röra sig från stora scenens kant till den lilla plattformen precis framför oss. Till introt av "Us Against The World" tog Axel min hand och vi sprang ut på arenan för att ställa oss bara några meter från Chris och de andra bandmedlemmarna. I ett hav av blinkande armband, och under en himmel som glittrade av upplysta regndroppar, stod vi och lyssnade till en av de bästa låtarna som någonstin spelats.

För er som vill uppleva en liten del av magin själva kan kolla in det HÄR filmklippet på hela konserten, eller lyssna på P3:s inspelning av konserten som ni hittar HÄR (fungerar bara 30 dagar efter ljudklippet skapades)