Solen skiner och jag har varit och fikat med två av de finaste krulltottarna som finns.
Det är nog allt.
Nu ska jag äta spaghetti och köttfärssås. Och det säger jag bara för att det är en sån sak som jag vet att ni vill veta, och bryr er om.
Och i samband med det här inlägget har jag tränat på att inte sträva efter perfektion. Det är okej att inte vara bäst, som mamma säger.
Puss. Och tack för att ni gillar mig ändå.

Gammal bild med ny redigering

Tar det lugnt idag, och då tappar jag så lätt fotfästet.
Precis som Peter Pan.
Jag har laddat ner filmen "Två steg från Håkan", men vill inte kolla på hela för då tar det fina slut så fort.
Det regnar. Och nu känner jag mig som en riktig poet som talar i gåtor. Men på något sätt är det gåtorna som gör livet intressant. Punkter överanvänder jag också. Men det finns en tanke bakom det. Eller mer känslor.
Okej, that's enough. Nu villar jag bort dig, lika mycket som jag villar bort mig själv.
Vi ses snart igen istället.
Puss

Tisdag. Fisk i skolan och sluta tidigt.
Drog iväg till Lindex och hittade de här finingarna som jag inte kunde motstå, trots att pengar är det minsta jag har gott om just nu. Plopp och nya händelser på min tumblr-dashboard är nått som jag har gott om istället, och jag klagar inte.
Skrev in mig på körskolan gjorde jag också, och satt inne på studera.nu och letade högskolor. Oj, vad stor jag har blivit.
Ikväll ska jag iväg till friskis för att jag är en sån.
Puss. Hej.

Bilder tagna på Gotland, Augusti.

... Glöm det jag sa igår.
Hur ska jag klara mig utan ljusa sommarnätter och barfota fötter mot varm asfalt?
Hur fortsätter livet om man inte kan ta spontanturer på rangliga, gamla cyklar till havet på smala, grusiga vägar?
Okej, mina problem är små.
Men jag är fortfarande orolig för det jag inte vet.
För jag har glömt hur mörk natthimlen blir i november, och jag vet inte hur kallt havet är i januari...

Det var kallt idag när jag gick hem från bussen.
Höstkallt.
... Vet inte riktigt var jag står. Om jag ska längta efter hösten, eller önska att sommaren aldrig tog slut.
Men jag längtar nog lite efter hösten. För att kylan jag upplevde idag påminner mig om det allra finaste. Om början på vad som skulle bli det allra finaste. Om vad som är det allra finaste.
Kylan påminner det mig om det fina jag har. Din kärlek. Dig.
Ja, jag saknar hösten. Och jag saknar dig. Varje sekund jag inte är med dig. Och så är det. Och så får det vara.
Nu vill jag sova.
Godnatt.

Tänkte visa er den här skönheten, som jag av en slump hittade i vår källare härom dagen. Har velat hitta en fin bomberjacka till hösten att bra tag nu, och så hittade jag den här! Bara sådär!
Tydligen har det varit pappas en gång. Och innan dess var det en älg.
Hur coolt? Ganska så, skulle jag säga!

... Nu ska jag återgå till mitt historia-pluggande som jag gång på gång tappar fokus från.
Forntiden, antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen... Jag börjar lära mig!

Första lektionen idag var Naturkunskap
Vi pratade om hälsa och fick frågan:
Vad mår jag bra av?

Min lista såg ut ungefär såhär:
Axel
Träna
Kramas
Tumblr
Musik
... utan inbördes ordning

Och förutom det går jag runt och är glad för att:
1. Jag har ett par 501or som världens finaste pojke köpt åt mig.
2. Vi ska göra en egen tidning som PA-arbete, och det kommer att bli något av det grymmaste jag gjort.

Och med dessa två saker i tankarna kan man vara glad hela dagen. Iallafall om man heter Ella. Och det gör ju jag.

 

Herre min get, vad tid det har tagit att ladda upp det här klippet, men nu är det äntligen klart! De flesta av er önskade en video, och jag hoppas att det är ok även för dem som föredrog ett förklarande inlägg.

Hoppas ni gillar det! Och kommentera om ni har några frågor.

Göteborg hade fullt upp med att gästa en massa härliga artister i lördags.
Jag var där och såg några av dem.
Timbuktu var en av dem, och jag fick se honom uppträda för andra gången i sommar. Denna gången på bara några meters avstånd, då jag för första gången fick chans att stå och trycka mot kravall-staketen som ett galet pojkbands-fan.

Idag firar jag 10 månader med Axel också. Verkligen värt att nämnas. Och helt hipp som happ ska vi paddla "mareldspaddling" till kvällen. Späännande!!

Jag gick i skogen idag och slet ut mina skor.
Jag hörde från någon att en person med slitna skor har haft ett rikt liv.
Efteråt gick jag hem och la mig i badet. För första gången på kanske ett år.
Har en massa ny inspiration och saker att visa er framöver!
Känns som att den här hösten blir bra! Betydligt bättre än förra!
... Fast kanske inte ändå. För förra hösten märkte jag knappt regnet som någon sa till mig. Jag hade fullt upp med att vara kär. Det har jag fortfarande. Men den här hösten ska jag mysa lite mer med min kamera, och med er. Hur låter det? Bra hoppas jag.

Såhär blev alltså byxorna jag experimenterade lite med under förra veckan!
... De var mörkgrå innan, och jag har använt mig av "tie dye"-tekniken för att få det önskade resultatet
Hur jag gjorde kommer jag att visa snart! ... Frågan är hur ni föredrar att jag gör det, i en video eller ett förklarande inlägg?

Sitter och redigerar lite bilder på mina fina kusinbarn, Stella, Klara och Ebbe, som jag fotade här hemma för ett tag sedan.
Byxorna som jag bloggade om för några dagar sedan har idag blivit completade, och jag ska fota och visa er så fort jag kan!
Imorgon är det onsdag. Lillelördag. Gymma och mys står på schemat. Jippi.
Hejhopp!

Följande text är en beskrivning av min upplevelse från Coldplay-konserten i Stockholm.
Systemkameror fick inte medtagas in på konsertområdet och jag har därför valt att återberätta min upplevelse på ett annorlunda sätt. Hoppas att ni gillar det!

Så begav vill oss till huvudstaden för att bevittna ett av de grymmaste banden någonsin spela live på Stockholm stadion.
När förbanden hunnit spela, kvällssommarluften blivit kyligare, och arenan fyllts med människor, hade allting hunnit bli mörkt och natten gjort sitt intrång. Precis efter nio släcktes allting ned.
Spänningen blev outhärdlig.
Fem stora skärmar turades om att, en efter en, ljusa upp scenen i takt med "back to the future"-introt som spelades. Så blev allt tyst igen i någon sekund och showen drog igång.

Storslagna fyrverkerier, blinkande armband, laserstålar och strålkastare i alla regnbågens färger. Ljudet av drygt 30 000 fans som vrålar ut i ren lycka av musik som får fötterna att lyfta från arena-golvet och sväva högt i den svarta natthimlen. 

"We're gonna play the best fucking concert you ever saw in your lives" inledde Chris Martin resten av showen med att säga. Och jag tvivlar på att han någonsin kommer att motbevisas. När regnet började falla, mitt i konserten, och lystes upp av de färgglada strålkastarnas ljusskimmer, som fick regnet att glittra över hela himlen, kom det magiska ögonblicket jag kommer att minnas så länge jag lever.

Nästa magiska ögonblick kom när bandet, under publikens jubel, försvann från stora scenen och dök upp på en liten scen bakom hela publiken. Vi såg folkmassan röra sig från stora scenens kant till den lilla plattformen precis framför oss. Till introt av "Us Against The World" tog Axel min hand och vi sprang ut på arenan för att ställa oss bara några meter från Chris och de andra bandmedlemmarna. I ett hav av blinkande armband, och under en himmel som glittrade av upplysta regndroppar, stod vi och lyssnade till en av de bästa låtarna som någonstin spelats.

För er som vill uppleva en liten del av magin själva kan kolla in det HÄR filmklippet på hela konserten, eller lyssna på P3:s inspelning av konserten som ni hittar HÄR (fungerar bara 30 dagar efter ljudklippet skapades)